2014-07-02

Tiden går, men räds icke, tanten är precis lika tantig, bitter, adipös och tråkig som tidigare! I skrivandets stund avnjuts en kopp kaffe och skinksmörgåsar till Massacre in Dinosaur Valley, mer känd som Cannibal Ferox 2. Jag gör som alltid mindre smakfulla val av film när det skall smörjas krås i divanen. Då de senaste veckorna har ägnats åt en hel del film kom jag åter att tänka på denna bortglömda sida, vilket faktiskt tjänat som ett dugligt medium för att föra anteckningar kring spel och film, dels för egen del men även för den skara människor som delar min eminenta passion och smak.

Min frånvaro kan dels skyllas på sjukdom vilken har berövat mig på såväl ork och lust att ägna mig åt någonting inom rekreation som tidigare av mig klassats som gemytligt och trevligt, men jag önskar damma av den gamla gåspennan och bläckhornet för att få någon slags kontinuitet här.

I spelväg är det datorn som går varm, har ännu inte skaffat mig någon av de nyare konsolerna, vilka jag egentligen inte känner något större sug efter, skulle dock kunna tänka mig Wii U så småningom för att spela Bayonetta 2. Till PC finns det en hel del intressanta titlar jag ännu önskar ta mig an, men i och med att jag nu för tiden till viss del begränsats av mitt nuvarande tillstånd kan man dessvärre inte vältra sig i tjugotalet spel på en och samma gång som förr. Har nött en del Elderscrolls Online, men eftersom alla är tråkiga och vägrar spela så har det blivit lite dåligt på den fronten också, att spela med skräniga tyskar är inte lika underhållande som man skulle kunna tro. I övrigt investeras en stor del speltid i League of Legends, där jag tyvärr inte blir så mycket duktigare, men det är likförbannat fruktansvärt roligt, så länge man vinner det vill säga.

Gällande film tror jag att jag under de senaste två veckorna måste ha slagit något slags rekord i handkamerafilmade paranormala filmer med såväl mordiska varelser från yttre rymden som spöken, på gott och ont. Att grotta ned sig i en genre åt gången är fantastiskt, men det blir även så att man får se mycket skrot som aldrig borde fått se dagens ljus, tänkte nämna några rader om det bättre och det värsta jag genomlidit.

 

Annonser

LoL

Hösten är kommen, den finaste av årstider enligt tanten som inget älskar så mycket som lövträd och färgskiftningar. Längesedan var det man satte ett avtryck på denna fördömda sida, men jag vandrar ännu på denna jord. En sommar med flyttande, separerande, planerande och allmänt funderande lider mot sitt slut och nu finns lite tid för skrivande.

Allt är under omständigheterna väl och i spelväg har jag spenderat de senaste två, tre månaderna åt League of Legends, i vilket jag fastnat totalt. Återigen är jag förälskad i ett spel, någonting som händer lite då och då men inte alltför ofta. Levlar ännu och bör inom kort nå level trettio, maxnivån från vilken man kan börja spela rankade spel, vilket jag delvis räds. Trivsammast är ännu support och tank, då jag besitter egenskaper som feghet som dumdristighet. Användbart i respektive klass.

Talar man andra spel som lanserats känns det som om jag levat under en sten det senaste året. Jag är väl medveten om att bilknyckarspelet GTA V har anlänt, vilket jag inte ens bemödat mig med att titta på recensioner eller gameplayvideos på. Det enda jag varit relativt intresserad av är Puppeteer, som nyligen dimpte ned i butikshyllorna. När det skall inköpas återstår att se. Handlade i var fall Amnesia A Machine for Pigs, får se när man får arslet ur kåsösen för att insupa spektaklet.

2013-05-13

Spelandet ligger för närvarande på is kan man säga, åtminstone när det gäller nya släpp. Har lyckats få ihop en imponerande och skrämmande lång lista med sådant jag måste spela igenom när tillfället infinner sig.

Som en av de få outtröttliga Diabloanhängarna tragglar jag denna titel ännu, såväl hardcore som det normala spelläget. Alla klasser är numera maxlevlade bortsett från paragonlevlarna såklart. Motivationen att sätta sig in i nya spel har inte riktigt funnits på sistone och om mindre än en månad skall jag återigen packa kappsäcken och flytta vilket delvis bidrar till att jag mentalt befinner mig någon helt annanstans än just här och nu. Jag vinkar nu farväl till Stockholm för att fara tillbaka till mitt hem i Dalarna, när jag kommer tillrätta får man förhoppningsvis ro att göra sådant man tycker om igen. Spela, se film, skriva och allt vad det heter.

Simcity och Skyrim

Man måste ändå förvånas över det faktum att folk besöker denna förruttnade sida i döda tider. Har under senaste tiden försökt spela Simcity, vilket inte alltid varit det lättaste. Ständigt dessa felmeddelanden om server-problem, innan man startat- eller när man är mitt i spelet, vilket är trist. Hade planerat att spela detta för att döda tid när man inte har annat för sig, men i och med att det kräver att man är online för att spela händer alltför ofta att uppdateringar skall laddas hem när man startar, samt att EA‘s usla servrar strular som vanligt mitt i spelet. Blir mest trött på allt krångel och har inte riktigt kunnat fokusera speciellt mycket på spelet i sig, således har jag ännu inte så mycket att säga.

EA har dock visat sig relativt tillmötesgående med allt strul och erbjudit alla spelare ett gratis spel via skruttjänsten Origin. Valet föll för min del på Dead Space 3, som jag ännu inte haft tillfälle att prova på.

När frustrationen kring Simcity sätter tänderna i mig återgår jag till Skyrim som jag återupptagit nyligen, sedan min förra sparfil försvann i och med en formatering. Det finns sedan ett tag tillbaka, som de flesta vet, tusentals moddar till spelet som är värda att utforska. Dels texturmoddar och allehanda grafikmoddar som boostar det visuella intrycket, samt rent praktiska moddar. Två favoriter för mig är ”better horses” och ”armored horses” som gör korvhästarna lite snabbare samt odödliga (om de har armors). Fuskigt? Nej, inte speciellt. Nightmare är odödlig och eftersom jag redan spelat igenom spelet tidigare ger jag mig själv rättigheten till en odödlig häst. Det finaste är att standardhästarna med modden  ”better horses” slipper klasar med vargar hängande i hasorna när man utforskar tidigt i spelet, då de är snäppet snabbare.

Deadlight

Sist till festen, eller vad säger man? Deadlight har funnits ute ett bra tag till Xbox 360 men först nu har jag själv införskaffat detta till PC. Ett smågemytligt platsformsspel där man som överlevare i en postapokalyptisk värld skall hugga sig igenom så kallade ”shadows” i ett sidoscrollande äventyr. I och med att jag på sista tiden törstat efter hederliga 2D-spel kunde jag inte motstå att köpa detta under en Steam-rea, men när jag startade spelet kände jag rätt omgående att detta inte är ett spel som skall spelas med tangentbord. Således fick tanten på sin nyformaterade skruttdator installera MotioninJoy för att kunna avnjuta spelet till fullo. Riktig gemytlig programvara om man får säga det själv, så om någon är sugen, kika in här.

Värt att säga om spelet i sig är att jag ännu inte känt någon vidare engagemang, trots att genren i sig är någonting jag bör intresseras av tycker jag inte att det väcker något vidare intresse. Jag älskar som bekant skräck- och zombieteman men allt jag känner i detta spel är ett Super Mario Bros med halvdana jumping puzzles, flytta en låda hit, hoppa dit… Hela genren känns måttligt uttjatad vid det här laget och att de kallar de odöda för ”shadows” adderar dessvärre inget mer intresse. Jag har ännu inte slutfört spelet så det kanske blir bättre, vad vet jag? Det enda jag känner är avsaknaden av motivation av att fortsätta spela. Faktumet att det är ett enkelt sidoscrollande spel vilket jag trodde skulle kännas nytt och roligt hjälpte inte heller. Jag måste nog hittills ge spelet tre av fem sura gubbar i betyg samt återgå till Path of Exile-betan, som jag skall nämna mer om senare.

img0456311Någon som spelat Deadlight? Vad tyckte ni om det?

Tystnad

Ah, denna tystnad… Om ni förstod vad jag njuter av att stundtals dra mig tillbaka och bara fundera. Jag är en riktig funderare, till och från, på gott och ont.

Nåväl, vad jag i spelväg har ägnat mig åt är bland annat Batman Arkham City samt Arkham Asylum, ja- jag har syndat och spelat spelen i fel ordning… Skandalöst, jag hoppas sannerligen mitt herrskap svimmar och faller handlöst med handen för pannan. Har faktiskt läst att många hyllar Arkham City som någonting långt bättre och mer utvecklat än Arkham Asylum. Jag undrar faktiskt varför…

Mången timme ägnades är svordomar och näfvehyttningar åt de tillfällen då den förrvirrade Läderlappen handlöst störtade efter att ha fastnat i hörnet på ett illa placerat höghus, illa placerat på så vis att spelaren inte kan planera sin flygväg eller att det på ömse sidor placerats många krypskyttar som inte vill annat än skjuta läderlappar på löpande band, jag vet inte vilket, men frustrerande för egen del.

Jag föredrar faktiskt tanken på hospital med allehanda galningar inspärrade snarare än lösryckta historier i en stadsdel. Tanten har med andra ord haft mycket roligare med det första spelet.

omertasteam-2013-01-22-10-35-51-89

Årets överraskning hittills har faktiskt varit ett nytt spel från Kalypso (Tropico 3 och 4), Omerta: City of Gangsters, som en vän tipsade mig om idag. Tänk er vyn man gives i Tropico fastän den tropiska atmosfären är utbytt mot ett 1920-tals USA där du tar rodret som en italiensk mafialedare. Efter att ha spelat demot via Steam smälter jag totalt för det turorningsbaserade stridssystemet som för mina tankar såväl till de två första Fallout-som till de gamla Jagged Alliance-spelen, som den hopplösa nostalgiker jag är. Trots allt är jag  svag för sådant och jag kan garantera att mången timme kommer att spenderas med detta. Hatten av, Kalypso.

LA Pissoire

Häromsistens slutförde jag efter mycket om och men det infernaliska LA Noire, som jag kämpat med sedan det släpptes för cirkus… två år sedan? Kan det stämma? Tiden springer ifrån oss långsamma tanter. När jag säger att jag har kämpat med spelet menar jag inte att det på något sätt varit svårt, utan bara ruskigt tråkigt och oinspirerande. Som grädde på moset var slutet dessutom fruktansvärt dåligt. Fy faderullan säger jag och smuttar på min punsch. Att ha i åtanke är ändå att jag hyser ett visst intresse av kriminologi och faktiskt såg fram emot detta spel, vilket visade sig vara helt åt helvete. Om någon är intresserad av att läsa en halvdan fördjupning kring denna polerade bajskorv till spel kan ni även läsa inlägget Världens sämsta Polis.

Från och med nu kommer jag till fullo försöka kurera mig med Batman Arkham City.