Kattmat, det bruna guldet

Jag vet att det finns de som gladeligen förkovrar sig i mitt elände, ty jag råkar ofta ut för olägenheter. För dem som inte redan tagit del av kattmatsincidenten som ägde rum för ett par veckor sedan tänkte jag berätta om kattmatskaffet. En solig och tinathundbajsdoftade dag på vårkanten skulle undertecknad göra sig lite kaffe då denne kände sig väldigt, väldigt trött till följd av dålig nattsömn. Här i hushållet finns ingen kaffebryggare för här körs det minsann hardcore med kaffepress. Under tiden vattnet upphettades till rätt temperatur passade tanten på att göra lite annat viktigt i väntan, till exempel skotta sig fram i röran för att mata katten.

När vattnet skulle hällas upp stannade ovanstående i rörelsen och tyckte att kaffet såg lite annorlunda ut, klumpigt på något vis. Sakta bekräftades farhågorna när insikten att det däri omsorgsfullt klämts ned en portionspåse kattmat med smak av anka, ovanpå självaste Arvid Nordquists Classic Pressiado. Det sorgligaste av allt, det var hemmets sista kaffe som sakta kvävdes under slutprodukten av malda ankor och annat smått och gott. I en millisekund skrek den koffeintörstande delen av substansen innanför pannbenet åt mig att försöka lyfta ur kattmaten med valfritt tillhygge, men den jolmiga odören av de tärnade små ankbitarna i dess pikanta anksås hade sugit musten ur Arvids kreation. Man må vara en barbar, men vid kattmat är nog till och med dennes gränsen nådd.

kattmatskaffe

Annonser

En reaktion på ”Kattmat, det bruna guldet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s