Spelvanor november

Efter att ha spenderat åtminstone ett år åt att nöta League of Legends (utan att för den delen bli det minsta duktigare) har jag tagit en liten paus sedan någon vecka tillbaka, vilket känns underligt och samtidigt på sätt och vis befriande. Jag har trots allt spelat åtminstone en match av något slag varje dag. Svårigheten för mig ligger i det faktum att det många gånger inte känns som det spelar någon roll när man väl lyckas spela bra, vilket för den delen inte nödvändigtvis händer särdeles regelbundet, då det räcker att en av fem i laget exempelvis inte samarbetar eller helt enkelt feedar sina lanes på grund av att de inte är förmögna att förstå när det är dags att sluta försöka trade:a med för starka motståndare. Där var en mening med många tuffa, utländska uttryck på kidsens språk, men ni förstår säkerligen.

Nu skulle det faktiskt kunna vara som så att det är mig det är fel på, dock hävdar jag bestämt motsatsen. Det är alla andra det är fel på, nog om det! Det känns helt enkelt inte roligt just nu, det blir för mycket allvar, såväl från min egen som från andras sida. Att ta spelet på allvar är till stor del nödvändigt, men det ska fortfarande kännas roligt och motiverande att spela, när man får en klump i magen över att svepa med blicken över en hel rad förluster i sin match history är varken särskilt tillfredsställande eller bra. Kommer dock att återgå längre fram när den nya championen Rek’Sai dyker upp.

rek-720x405Har inte heller funnit någon vidare motivation att grotta ned sig i listan med spel jag missat, har faktiskt ingen som helst koll på vad som släppts det senaste året under tiden jag spelat och skrikit i min hydda, avskärmad från omvärlden. Något intresse av att mot betalning be valfri distributör av elektronik att sända mig någon av de där nya spelmaskinerna har inte heller uppenbarat sig ännu.

Sökandet efter ett spel att lugna mitt sargade League of Legendshumör pågick och jag kom plötsligt att tänka på Elderscrolls Online som jag ströspelat lite strax efter release. Kan ju sannerligen anses märkligt att man lämnar ett onlinespel för ett annat, men hittills har jag faktiskt avnjutit spelets kuriösa episoder på egen hand, trots att jag nyligen blev inbjuden till en aktiv guild. Jag upptäckte att det helt plötsligt blev rogivande, nästan meditativt att spela igen, fann den där lugna spelstilen där man man spela i sin egen takt samtidigt som man arbetar upp den gelatinösa kroppshyddan med godsaker och/eller en sherry lagom till att vintern infinner sig.

Förutom att spelet faktiskt är vackert är det ljuvt att kunna röra sig runtom i bekanta områden i Tamriel, tycker jag att det faktiskt är helt okej quests för att vara ett MMO, jag tycker det känns tillräckligt varierat än så länge. Även om det känns som att många funktioner i spelet av mig kan upplevas som lite väl förenklade, som föredrar lite mer avancerade rollspelsinslag i färdighets- och levlingssynpunkt så tycker jag att det är gemytligt. Tyvärr börjar min datormaskin bli lite gammal och trött, precis som mig, vilket dessvärre försämrar den visuella upplevelsen för mig. Även därför jag inte heller orkat försöka mig på att spela in några gameplay videos, med risk för att maskinen i ren protest skall fatta eld och slänga sig ut i tamburen.Screenshot_20141119_232757

Screenshot_20140502_173531 Screenshot_20140504_224405 Screenshot_20140512_172243I skrivandets stund kom jag även att tänka på att jag har spelat lite Diablo relativt nyligen, där jag levlat en ny hardcore hero, dock under seasons som innebär att du gör allt från början, då menar jag allt. Tanken är att den som spelar seasons bland annat skall bli belönad med unika föremål och så vidare. Hann utöver denne levla två ordinarie gubbar också, sa jag förresten att min senaste hardcore hero fick en ände med förskräckelse? Han trillade dessvärre av pinn när en level 1 fiende tålmodigt hann slå ihjäl honom (snarare nöta honom till döds) när min Blizzardklient bestämde sig för att krascha. Jodå, ”killed by a skeleton” står det så fint i min Hall of fallen Heroes. Vill inte tänka på hur många timmar jag hade spenderat på den karaktären, så blev det i alla fall då det inte finns några som helst säkerhetsåtgärder för en spelare som disconnectar från servern.

Skrev i mitt måttligt förargade tillstånd ett väldigt pedagogiskt meddelande till Blizzard där jag fint mellan raderna flikade in hur mycket fekalier jag från tryggt avstånd önskade katapultera mot deras självgoda anleten, till svar fick jag ett standardmeddelande där de uttryckte att det inte är deras problem om spelare har problem med sin internetanslutning, smakfullt avslutat med en smiley. Problemet var dock klienten, inte min anslutning, men c‘est la vie, som man säger utsocknes.

Annonser

En reaktion på ”Spelvanor november

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s