Från hjärtat

Tänkte skriva kanske ett av de ärligaste inlägg någonsin, jag är lite rädd, men å andra sidan är de stackarna som läser alla styggelser här kanske intresserade av min så kallade livssituation.

Situationen kan liknas vid en lång backe utan ände, mitt i backen cyklar tant febrilt för att inte rulla baklänges ned i avgrunden. Det går trögt och ovissheten om man någonsin lyckas ta sig upp är minst sagt påfrestande. Själen är sedan länge trasig och i skrivandets stund trillar en liten tår nedför kinden, det handlar om mitt sinne och hur jag ser på mig själv. Jag blir ledsen när jag läser mina egna ord, ty jag vill inte tro att det är mig själv det handlar om. Att beskriva ett sinnestillstånd i ord är bortom min förmåga, hur sätter man ord på känslor? Ett trasigt sinne kan tyvärr inte jämföras med någonting så pass konkret såsom ett brutet ben, men allt jag hoppas är att detta korta inlägg kanske kan ge er, mina vänner, ett litet svar på frågetecknen kring min frånvaro ute i det riktiga livet.

Syftet med varför detta skrivs i en blogg, som annars är tänkt vara lättsam är en form av terapi för mig själv. Man skulle kunna se det som att jag ”kommit ut ur garderoben”, skämsgarderoben där man sitter och biter på naglarna av rädsla för att bli ansedd vara en ”vansinnig och otäck psykopat” eller liknande. Från min sida finns en stor skam i att må som jag gör, men jag hoppas att ni förstår och att jag kan ta mig ur detta och bli en bättre människa.

Annonser

9 reaktioner på ”Från hjärtat

  1. ”Alla känner det vilda svårmod som griper oss vid minnet av lyckligare tider. Hur oåterkalleligt borta är de inte, och vi är på ett obarmhärtigare vis skilda från dem än genom några avstånd.”
    – Ernst Jünger, På Marmorklipporna

  2. Vet hur överjävligt allt kan kännas, du ska inte skämmas för det. Bättre isåfall att skämmas för resten av mänskligheten som går runt och är så oförskämt glada hela tiden utan anledning.

    Jag hoppas du får ordning på vad du än behöver få ordning på i livet, och även om du kanske inte blir en av de oförskämt glada hoppetossorna (tack och lov?) tror jag faktiskt att den som försöker till slut kan hamna på åtminstone en nivå där man tycker att saker känns helt okej.

  3. Vart är hem? Jag tycker hon ska stanna där hon är. Det är så vackert i det mörka, men vill förstås att hon ska mötas mellan verkligheten och skuggorna och känna en symbios av båda världar. Vissa saker kan man inte undanfly liksom vissa saker tillhör ens hjärta. Hitta bara balansen. Det är där lycka och misär frodas bäst.

  4. längesedan jag kikade in o skrev något. alla är nog på mörka ställen nån gång i livet. hoppas att du mår bättre nu.
    det är alltid bra att skriva av sig 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s